Hunden som fick mej förälskad i rasen kelpie... heter Nilla.

Fanns på mitt första jobb som jag fick efter studenten. Började jobba där i Juni 2010, och det va hon o jag från första stund =) Hon levde sitt liv i en hundgård ute på gården, o hjälpte sommatid till att flytta kor. Så fantastiskt duktig men understimmulerad till tusen o gjorde därför lite som hon ville såfort hon blev utsläppt. Jag börjde ha henne med mej även på fritiden o hon sov hos mej ganska ofta för jag tyckte så synd om henne o va i de där jädra hundgården, mina arbetsgivare va inga direkta hundmänniskor utan såg henne bara som ett arbetsredskap.

Men jag va SÅÅÅÅ glad i denna hund!

O när jag skulle sluta jobba där hösten 2011 va mitt störta bekymmer att behöva skiljas från Nilla. Men har under åren varit o hälsar på henne då o då. O de värmde så att hon varje gång jag kom, o hon fick syn på mej från hundgården blev så glad att hon ylade =)

Så hörde min gamla arbetgivare av sej i förra veckan o berättade att dom skulle sälja gården o flytta till lägenhet i stan o börja ett helt annat liv.

O Nilla skulle dom då ta bort. Jag åkte dit i helgen, o bestämde att hon fick flytta till mej o Gobi. Så nu bor hon hos oss. Hon är inte i världens bästa skick. Tuffsig o dan i pälsen, halt på ett ben sen en gammal skada o dessvärre upptäckte jag även knölar i juvret när jag fått hem henne.

Men nu är hon här iaf. Gobi o skeptisk till varför hon e så sur mot honom o tar alla hans grejer. Men hon verkar tycka att detta e livet ;)